Till lydnad i tro

Romarbrevet

Det var Romarbrevet som banade väg för Luthers reformation, det var hans skrift, företal till Romarbrevet, som lästes då John Wesley kände sitt hjärta förunderligt värmt, startpunkten för den metodistiska rörelsen. Paulus skriver ”för att vi tillsammans skall få tröst genom vår gemensamma tro” (Rom 1:12).

Han hade tänkt resa till Rom, huvudstaden (och vidare till Spanien). Men ännu inte kommit den. Troligen blev det så att han kom, sista resan. Men ännu skriver han på hörsägen, och här sammanfattas Paulus sin predikan om Jesus. Troligen var församlingen i Rom huvudsakligen uppbyggd av människor med judisk bakgrund. Därför ägnar han i stort sett hela brevet till att tala om förhållandet mellan lag (buden – den provisoriska instruktionen från Gud) och nåden (frälsningen genom Jesus Kristus, lagens fullbordan.)

Gud har alltid låtit sig sökas, kunskapen har funnits där hela tiden, Gud är tillgänglig. Människor vet. Ändå blundar de och kommer vilse – så beskriver Paulus människans belägenhet i det första kapitlet. Som vanligt argumenterar han för att judar och ”greker” lika erbjuds Guds frälsning.

”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare.” (2:13) Visserligen slirar Paulus på begreppet lag. Ibland är det det gamla förbundets lag, inte upphävd, men inte tillräcklig för frälsning, ibland använder han ordet lag i mer allmän form; Guds ordning. Men det är inte att kunna eller höra lagen som är saken, utan att göra lagen. Dvs leva i enlighet med den. Men döm inte, men predika nåden och livet.

Men det är inte lagen som räddar, bara ger klarhet i fråga om synd: ”Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd” (3:20) ”ty vi menar att människan blir rättfärdig på grund av tro.” (3:28)

Genom tron allena…

Är det uttryck som ffa Luther lyfte fram. I Kapitel 4 beskrivs ”trons hjälte” - Abraham. Det innebär inte att tron ersätter liv, men gärningarna kommer som en följd av tron. Det är trons rättfärdighet. Jesus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. (4:25)

Jesus har gett oss tillträde till den nåd vi nu lever i. (5:2) ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (5:8)

I 7e kapitlet diskuterar Paulus vår kluvenhet, vi vet vad som är rätt men handlar fel. Det är den mänskliga kampen. Budordet räcker inte till, det goda (och det nya) föds inifrån. Ur ”en rättfärdighet som bygger på tro.” (9:30) För, som Paulus sammanfattar det: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.” (10:9) ”Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst” (12:1) ”så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.” (12:5)

”Avsky det onda, håll fast vid det goda, visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek” (12:9-10) Det är detta som blir John Wesleys tilltal till sitt folk. ”Fly det onda, gör det goda, dela livet.” ”Besegra det onda med det goda.” (12:21) ”Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.” (13:10)

Läs 14:7-8, den kristna trons världsbild.

Paulus brev till romarna ska läsas i sin helhet, som många bibeltexter. Så blir det en predikan – som talar evangelium.

Jag tar nu paus några veckor, inte från Bibeln men från bloggen. Återkommer, då med en sammanfattande text om Paulus. Sedan ger vi oss in i Apostlagärningarna. Paulus återkommer där, men vi ska ägna mera åt geografi och församlingsliv. Väl mött om några veckor!

1 Samuelsboken

kap 1-15.

Samuel, den siste domaren, smörjer Saul till kung, han väljs av folket och inrättas på den nya kungatronen. Men Saul är inte rätt man, Gud ångrar sig…

Shilo – det provisoriska Jerusalem är i fokus, och ännu en barnlös kvinna.
Parallellen går till Abraham och Sara. Två hustrur, sådan kunde praxis vara då.

Hanna bad i templet ”jag har burit fram mina sorger för Herren” (1:15). Samuel blev bönesvar, men hon hade lovat honom åt Gud. Andra kapitlet innehåller Hannas lovsång.

Den knyter bakåt till Hagars bekännelse om en ”Seende Gud” och framåt, mot Marias lovsång. Läs och njut. Sjung med. ”Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn” (2:8) ”av egen kraft lyckas ingen.” (2:9)

Eli, prästen hade två söner som var korrumperade och förstörde religionen. En gudsman kom till Eli: ”Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall bli förnedrade.” (2:30) Prästerskapsstatusen håller på att gå leviterna ur händerna.

I tredje kapitlet har vi den fantastiska berättelsen om hur Samuel hör Herrens röst, men har inte lärt sig att identifiera den. Men säger sedan: ”Tala herre, din tjänare hör.” (Som vi ofta felciterar och säger Tjäna (oss) Herre, eller det mera skämtsamma: Tjena Herre, din talare hör.)

"Han är Herren, han gör vad han vill." (3:18) ”Herren fortsatte att visa sig i Shilo. Genom sitt ord uppenbarade han sig där för Samuel, och vad Samuel sade nådde ut till hela Israel.” (3:21-4:1)

Herrens ark fanns i Shilo, om den blir det sedan konflikt med filestéerna.

I kap. 8 begär folket en kung. De kaotiska domartiden hade i Samuel till slut fått en rättfärdig domare och profet, men sönerna var mindre att lita på, så folket ville ha det som grannländerna hade – en kung. Motvilligt går Gud med på det.
Benjaminiterna stärker sin ställning, ur den hämtas den nye kungen (och ätten): Saul.
Bra i strid, men inte den ledaren som folket behövde. Makt korrumperar.

Saul får tydliga instruktioner, ”när du ser alla dessa tecken inträffa, gör då vad stunden inger dig, ty Gud är med dig.” (10:7)

Saul utses av Gud, väljs av folket och smors till kung. Det fanns de som var frågande, men efter framgång på krigsscenen vändes det till Sauls förmån.

Läs 12:20.

Saul var populist, gjorde hellre vad folket önskade än vad Gud begärde. Gud tar sin hand ifrån honom och sänder Samuel på jakt efter en trovärdigare kung.

Till nästa vecka läser vi 1 Sam 16- till första bokens slut. Betlehem kommer i sikte, och David. David och Goliat, den permanenta striden med filéesteerna. Två kungar i konflikt: Saul och David.

…kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken

Breven till Korint

Tänker på John Wesley när jag nu läser breven till Korint. Hans predikosamlingar kom till efter en predikoresa. Han talade över ett eller ett par temata och red sedan hem och skrev en ”standardpredikan”. Han valde ut de bästa formuleringarna han hade använt, stramade dispositionen och levererade en lång predikan.

Jag tror Paulus i breven till Korint gjorde just så (framförallt i slutet av första brevet). Här finns briljanta formuleringar vi använder till nattvard, om kärlek, om anden. Samtidigt finns där en paulinsk ilska, dels mot förtal och dels mot de gruppindelningar som kan ha orsakats av någon av de andra apostlarna, kanske Petrus.

En stor del, i inledningen av första brevet och i i stort sett hela andra brevet, argumenterar Paulus för sin legitimitet. Det blir nästan patetiskt. Men vi vet alltför lite om läget i Korint. Men rätt vildsint och ostyrt var det nog.

Jag väljer här att kapitel för kapitel lyfta fram just sådant. Grekerna i Korint uppmuntras för sin fasthet.

1 Kor 1: Men, det finns gruppbildningar som han ogillar. Möjligen kom Paulus till Korint efter sitt briljanta tal vid statys till en Okänd Gud. Nu satsande på talet om korset, korsets dårskap. ”Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.” (1:21)

1 Kor 2: … vi tänker Kristi tankar. …”Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud.” (2:11)

1 Kor 3: Han talade om fasthet, men tycker att de ska talas till som till barn. "Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud" (3:23)

1 Kor 4: Tydligen har någon kritiserat Paulus och apostlarna, Paulus är upprörd.

1 Kor 5: Oförsonlig mot dem som sviker de etiska idealen i församlingskretsen.

1 Kor 6: Striderna verkar intensiva i församlingen. Paulus kritiserar dem med kraft. ”Gud har köpt er och priset är betalt” (6:20)

1 Kor 7: ”Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.” (7:4) Detta är väl det mest genderneutrala som Paulus skrivit. Var sannolikt rätt radikalt. Att inte Paulus var mycket för äktenskapet är givet, liksom att slav skulle förbli slav. Det kan bara förklaras av det korta perspektiv de levde med, annars skulle väl kristna familjer och barn som för arvet vidare vara av stort värde. I efterhand måste man konstatera att i detta avseende hade Paulus fel.

1 Kor 8: …”kunskapen gör oss uppblåsta, det som bygger upp är kärleken.” (8:1)

1 Kor 9: Paulus försvarar sig, det tycks handla om ersättningsdiskussion. Arbetaren är värd sin lön, men Paulus försörjer sig själv (tältmakaren).

1 Kor 10: Här ges en föredömlig predikan med hänvisningar till händelser i Moseböckerna, framförallt från Exodustexterna. Med det som grund levereras texten som ännu används ordagrant när nattvarden firas (16-17) liksom senare instiftelseorden.

1 Kor 11: från 23:e versen levereras instiftelseorden. I övrigt är kapitlet en klar nedskrivning av kvinnans roll. Partibildningar, rättsaker inför civil domstol, oklar hantering av offerkött och ifrågasättande av Paulus roll verkar vara det som man stred om i Korint.

1 Kor 12-14: Sedan levererar Paulus sina mest citera ord; andens frukter, bilden av Kristi kropp -församlingen, kärlekens lovsång, hur vi tar emot den helige ande. Vägen framför andra är Kärleken.

1 Kor 15: ”Den siste fienden som förintas är döden.” (15:26)

1 Kor 16: Paulus planerar sin resa om berättar om att i Efesos är det ”gott om uppgifter och motståndarna är många.” (16:9) Var manliga och starka, skriver denne oförbätterlige man.

Jag har inget men äger allt…

2 Kor: Paulus fortsätter att argumentera för sitt uppdrag och sitt budskap. Tydligen har dock Paulus fått problem med sin planering. Skriver därför ännu en gång till församlingen i Korint. Börjar med samma värme som i första brevet: ”… i honom (Kristus Jesus) finns bara ett ja.” (1:19)

Gradvis glider han sedan över i sin förkunnelse, här med en strålande beskrivning av vad Jesu försoningsverk faktiskt betydde. ”Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.” (5:21)

2 Kor 8 och 9 ser ut att vara ett kollekttal, med argument om god förvaltning (också på det området verkar det förekomma kritik).

Till nästa vecka läser vi Paulus stora teologiska brev, Romarbrevet.

du har kommit för att söka skydd under Herrens vingar.

Ruts bok

Sverige hämtade sin nya kungaätt från Frankrike. Judarna sin från Betlehem, men med moabitiska rötter. Ur västerländsk synpunkt, historiskt sett, är det litet otippat med en ”kungaätt på mödernet” och ur inhemsk synpunkt är säkert de moabitiska rötterna inte helt lättsvalda. Även om Matteus drar Jesu jordiska ”stamtavla” och männen dominerar finns det i judisk tradition en kvalificering av det judiska just från mödernet. Detta gör dock inte judisk historia till feministisk historia, just därför är Ruts bok ganska unik.

Det är den också för det lite mer romantiska tonläget.

Det är nu kung David och släkten introduceras. Rut är i realiteten hans farfars mor. Den lilla staden Betlehem kommer också i sikte. Brödhuset. Det historiska och det profetiska förs samman, texten (när den skrivs ned) siktar dels bakåt och klargör kopplingen mellan kungaätten och staden, vi kristna läser den också med sikte på en annan födelse.

Kap 1 är förhistorien, 2 visar på den tidens socialtjänst och 3 det lite udda uppvaktanden, Ruts svärmor Noomi regisserar förloppet. Kap 4 är den konungsliga, börden reds ut. Rut, en främling (moabit) bekänner sig till Noomi och hennes tro.

I den vackra berättelsen sprängs kunskap om sociala och rättsliga förhållanden. En åker skulle inte plockas av till sista kornet, en del lämnades för den tidens sociala välfärd; för änkor och faderlösa. Rut stjäl sig till uppmärksamhet vid Boas filt, barnet som föds tar den dödes plats (ärvs uppåt i generationerna), rättsliga avtal sker i stadsporten inför vittnen/äldste. När skon tas av visas det ärliga uppsåtet, affären fullbordad.

”Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd.” (1:6) ” Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.” (1:16) Och de kom till Betlehem just då kornskörden inleddes.

”du har kommit för att söka skydd under Herrens vingar."(2:12)
I 3:12 kommer problemet. Det fanns en ”arvsrätt” till änkan Rut, men Boas stod inte först i kön.

Släkttavlan tillbaka till Abraham, Isak, Jakob är komprimerad, liksom den i Matteus evangelium (kap 1). Vi räknar med att Abraham levde 1800 år fKr och kung David kring 1300 fKr. Men släktleden ger bara 12 generationer mellan Abraham och David.

Till nästa vecka läser vi 1 Samuelsboken 1-15. Samuel, den siste domaren, smörjer Saul till kung, han väljs av folket och inrättas på den nya kungatronen. Men Saul är inte rätt man, Gud ångrar sig…

Bär varandras bördor

Galaterbrevet

Paulus är inte fången men har nu sitt högkvarter i Efesos. Det är där som han skriver breven till Korint och nu till församlingen (troligen församlingarna) i Galatien som ligger i bergen kring nuvarande Ankara.

Församlingen levde hela tiden i konflikt och motsättning mellan det som apostlarna förkunnat och de som hade en starkare judisk (judiskkristen) tradition.

Galaterbrevets inledning är en tuff markering mot dem. Paulus argumenterar utifrån sin egen erfarenhet och bakgrund. Möjligen var det omskärelsen som var den skarpa brytpunkten mellan grupperna.

Det är här vi har de tydligaste informationerna om Paulus bakgrund, och de första 14 åren då han kämpat med tron, evangeliet (som ännu inte fanns i den paketeringen som vi har den) och uppenbarelsen på Damaskusvägen. Här ger han också exempel på att omskärelse inte var nödvändig, det var ett nytt evangelium.

Här talar Paulus om apostlarna som ”de ansedda”, det hörs en skorrning av den spänning som levde mellan de ”äkta apostlarna” med Petrus i spetsen och Paulus som hade en egen ingång.

”Vi skulle gå ut till hedningarna och de till de omskurna” (Gal 2:9) blev till slut summeringen. Allt för att legitimera Paulus´ och hans budskap.

I Antiochia kom konflikten i öppen dager. Paulus kritiserar Petrus för dels hyckleri och inkonsekvens och dels frågan om hur judisk kristen tro var. ”Men vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Kristus Jesus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig.” Gal 2:16

Löftet står över lagen. I Gal 3:15-16 koncentrerar Paulus evangeliet, i kontrast till den gamla läran. Han ställer Löftet till Abraham i konflikt med Lagen som Mose fick. Han hävdar s.a.s äldre rötter för Löftet – som siktar fram mot Jesus. Lagen var provisoriet till dess Kristus kom.

Paulus argumenterar med skrifterna, troligen samma texter, men insatta i Paulus perspektiv. Löftet mot Lagen. ”… om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus.” Gal 5:2

Möjligen är det Petrus som är måltavlan för Paulus utbrott, De kan skära av sig alltihop, hugger han till med.

Han kontrasterar andens frukter mot köttets förfall. (Gal 5:18-26)

Efter denna uppgörelse vänder han till mer uppmuntran. ”Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.” (6:2) (Möjligen kan man ifrågasätta inkonsekvensen i att nu tala med ordet lag, Kristi lag.)

Till nästa vecka läser vi breven till Korint.

Domarboken

Folket var på plats i det nya landet. En sorts ”borgfred” lägrar sig, men den måste ofta och intensivt försvaras. Gud är den ”egentliga ledaren” men av och till uppväcks domare som leder folket. De kämpar mot kanaaneer och perisseer, de intog Jerusalem och satte den i brand, sedan figurerar stad efter stad i ”erövringslistan”, med Hebron främst.

(Nu blir plötsligt Mose svärfar (som var midjanit) en kenit, troligen för att passa i den just då gällande teologin och listan över fiender.)

Gaza erövras och trakterna runt nuvarande Tel Aviv.

De återuppräknade problemen med fiender tillskrivs olydnad mot Herren (hur skulle man annars förklara att Guds löften inte infriades).

Otniel blir domare, de ockuperas och blir lydfolk, Ehud, Shamger, Deborah och Barak tar vid och i femte kap. sjunger de duett.

Gideon blir domare (vi känner igen hans namn från gideoniterna, bibelsällskapet), han får det svåra uppdraget att minimera armén (kap. 7), Gaal blir härförare (kanske domare) och i kap 9 finns den fantastiska berättelsen om ”trädens konung”. Tola tar vid, Jair, Jefta, Ivsan från Betlehem tar över, Elon tog över, Avdon härnäst, Sedan tar Simson över, han blir mera berömd (kap 13) hans hår ska inte klippas, han är nasir – något som sedan anknyter till Jesus från Nasaret - känd för Delila och åsnekäken. Mika kommer härnäst.

”På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv fann för gott.” Dom 21:25. Beskrivningen är ett land i förfall, ett slags balkanisering. Var och en skötte sitt, krigen kom och gick, alla blev fiender till alla.

Redan i Domarboken figurerar en plats särskilt ofta: Betlehem. Det är som om Nya Testamentet nu förbereds. Innan historien fortsätter förs en närmast romantisk kärleksberättelse in. Den ger många spännande perspektiv, men mest av allt introducerar den den kommande kungaätten, Davids förfäder. Vi läser Ruts bok till nästa vecka.

Må han ge ert inre öga ljus

Efesierbrevet

Efesos var kanske en av de viktigaste platserna vid sidan av Rom. Det var en regional världsstad, Roms utpost i Mindre Asien (nuvarande Turkiet). Där fanns Artemistemplet och det fanns en uppfattning om att lärjungen Johannes utvandrat dit tillsammans med Maria, Jesu mor. Där firar man också årligen den tänkta Marie himmelsfärd.

Församlingen var sannolikt bildad av Paulus, Johannes var där och där fanns den sannolikt den största församlingen vid den här tiden.

De lokala anknytningarna i brevet är dock få. Det talar för brevet som en mer allmän pamflett för kristen tro.

”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen” Ef 1:3

”Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till” Ef 1:18

Efesierbrevet är i hög grad texten om församlingens/kyrkans roll, ecklesiologins teologi. ”Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.” (Ef 1:22-23)

Levande tillsammans med Kristus

”Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” Ef 2:10

Paulus återknyter till den debatt som nog rådde i den unga kyrkan om judekristna hade en mer framträdande roll än andra. I Kristus är vi alla förenade, i honom har vi den gemensamma plattform som är grunden för fred ”tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi, tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi.” Ef 3:6.

”Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom kyrkan få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald.” Ef 3:10

I Ef 4:16 finns en fantastisk sammanfattning av kyrkan och människors gemenskap och beroende av Gud: ”Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.”

Se till att ni förnyas i ande och förstånd

Det är ett grundläggande budskap om sant liv, och i det sjätte kapitlet får vi en summarisk beskrivning av den andliga rustningen.

Till nästa vecka delar vi allvaret i Galaterbrevet.

Josua III

Josua 19-24

Det var i Shilo som landets delning kodifieras. Den kan ha varit profetiskt framåtsyftande, men detaljrikedomen talar snarare för ett ”lantmäteriarbete”. Ägandet skulle klarläggas, det sker vid Uppenbarelsetältet, ”inför Herren”.

I 20 återkommer man till asylstäderna, de landsflyktigas friplats. Det ska tillåtas misstag.

21:44 ”Och Herren lät dem få fred på alla sidor.”

I 22 bygger de östligaste boenden altare och åter är konflikten och kontrollen av Kulten på tapeten. Men denna gång finner man en klok gemensam lösning och tolkning, men Shilo vakar svartsjukt på all konkurrens. Striden om Den Rätta Läran har gamla anor.

Josua har nu tjänat färdig. 23:11 ”Akta er noga. Älska Herren, er Gud” Själv, säger Josua, går jag nu den väg som alla levande måste vandra.

I 24 summeras hela vandringen, folket relation till Herren och Josua lämnar sitt arv.
Men, Josua och minnet dövades. Vi går in i Domartiden – konflikternas bok.

Till nästa vecka läser vi Domarboken (1-21)
Debora var en av domarna, en kvinna. Hon och Barak sjunger duett, Gideon blir en stor hjälte, man kan läsa om trädens konung, om Simson, benjaminiterna kämpar för sin rätt att höra till…