5 Mos 6-10
Den predikande och missionerande tonen fortsätter.
6: ”Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.” (4) Detta schma – HÖR, som finns i varje judisk troendes hjärta, i den lilla dosan vid dörren, denna ständiga påminnelse. Lagen var det ”stabiliseringsverk” som lyfte upp brokonstruktionen, tron.
7: Här läggs texten om ”den svartsjuke guden” ut. Det är inte okomplicerat, utan närmast rasistiskt. Men det handlade om den nationella överlevnaden, en folkspillra bland många andra folk. Så såg identiteten ut då, nu har vi lämnat denna nationella ”hypokondri” eller kanske chauvinism och insett att alla är Guds folk. Här måste man tala om en bibeltext som är otidsenlig, men kanske hade en viktig funktion då. Svartsjukan kan också ses som en bjärt bild av ”Herren är en”, jag delar den. Det hindrar inte att man respekterar andra bilder, men jag kan leva med bilden av den Gud som ytterst presenterat sig i Jesus Kristus. (Luther: Kristus är Bibelns kärna och stjärna)
8: ”Han ville lära dig att människan inte lever bara av bröd utan av alla ord som utgår från Herren.”(3) Löftet, förbundet är villkorat; följ och lyd. Enkelt budskap, sanning och konsekvens.
9: Lita inte till din egen rättfärdighet, bli inte högmodig. Mose strafftal till folket: ”Så länge jag har känt er har ni varit trotsiga mot Herren.” (24)
10: Sedan blir texten åter proklamatorisk: ”Älska Herren och håll hans bud. Och nu, Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig? Bara att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar, älskar honom och tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ…” (12) ”Himlen, himlarnas himmel, tillhör ju Herren, din Gud, liksom jorden och allt vad den rymmer.” (14) Konsekvensen av tron redovisas, inte minst vad gäller faderlösa, änkor och invandraren.
Till nästa vecka 5 Mos 11-14 (Man kan läsa en del av detta som en försvarstext för leviterna. Man värnar centralplatsen för kulten; Jerusalem (eller annan central offerplats). Prästerna försöker skydda enhetsverket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar