”Så har Guds folk alltjämt en sabbat att vänta.”

Hebreerbrevet. Intro, kapitel 1-5

Vi känner inte författaren, inte heller mottagarna. Men den rika anknytningen till Gamla Testamentet talar för en judekristen mottagarkrets.

Inledningskapitlet motiverar Sonens status. Kristus sänd som vår Frälsare, större än allt skapat. Läs gärna en del av citaten i sitt sammanhang, det är ett kreativt sätt att läsa GT. ”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen.” (2:1)

Vi kan nästan höra diskussionen i den judekristna gruppen. Behövs Jesus? Duger det inte med vår gamla tro? Var inte Jesus en judisk rabbin, en bland många? Författarens argumenterar. ”Eftersom han själv har prövats och lidit kan han hjälpa dem som prövas.” (2:18)

I tredje kapitlet görs jämförelsen med Mose. Och i fjärde och femte beskrivs Jesus som vår överstepräst.

Det är fint att få läsa Hebreerbrevet parallellt med Moseböckerna. Vi har allt ”grundmaterial” aktuellt och kan nu se hur författaren, och troligen apostlarna, gör tydligt hur budskapet Gud bringade till sitt folk anses fullbordat genom Jesus Kristus.

Läs boken som en hälsning till dig och uppmuntran till tro.

Nästa vecka läser vi Heb 6-8, med Guds tillåtelse går vi vidare.