Så är vi åter i Makedonien. Nu skriver Paulus mera renodlad teologi. Kanske är detta Paulus bästa brev. Nu är han verkligt central i sin förkunnelse.
”…min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.” (Fil 1:9-11)
Martyrskapet har stärkt kyrkan, också bland medfångarna, ungefär som Nelson Mandela kallade Robben Island där han satt under decennier kom att bli ”vårt universitet”.
”Än sen? Falska eller hederliga syften - i vilket fall som helst blir Kristus förkunnad, och det gläder jag mig över.” (1:18) Paulus ansluter sig till tesen att all reklam är bra reklam.
”Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning…” (21)
”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus”, (2:5) skriver Paulus i sin mest koncentrerade kristologiska text. Utmanande, uppmuntrande, central. Versarna 2:5-11 är ”cemtrumbeskrivningen” av den kristna tron.
”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.” (2:13) (jfr med Wesley; förekommande, frälsande, fullkomnande NÅD)
Paulus är en dysterkvist, har svårt att lita till sina medkristna, kanske var det extremt svåra tider: ”Alla tänker bara på sitt, ingen på Jesu Kristi sak.” 2:21
”…jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp.” (3:12) Snygg formulering, hela avsnittet är en kort biografi, där P redogör för sina val och värden.
”Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” (4:7)
”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.” (4:13)
Efesierbrevet kommer näst i vår ”baklängeslänges” läsning av NT. Om Filipperbrevet är det mest centralt teologiska, är Efesierbrevet det mest pedagogiska och Romarbrevet det mest dogmatiska. Galaterbrevet det skarpaste och Korintierbreven de mest demagogiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar