Kyrkan på värderingsmarknaden
Det är där jag tror vi måste inse att vi är. Kyrkans primära relation till omvärlden är, sedd från "folkets" sida, en fråga om marknadsföring. Vi behöver finna de relevanta argumenten som för andra motiverar varför vi finns, och varför vi har ett ärende till människor.
I det avseendet är vår situation väldigt lik den unga kyrkan som gav sig iväg över Medelhavet. Den grekiska kulturen hade passerat sin zenit och Romarriket föll sönder. Mängder av idéer slogs om människornas uppmärksamhet.
Jag har pekat på Paulus tal i Aten som det unika talet i vilket han inte kunde använda bibliska metaforer eller judiska bilder. Man har påpekat att tex Markusevangeliet nog hade en likartad kontext.
Det är här vi behöver grunna. Postkristendomska handlar mindre om nytolkning, mer om nuläsning.
Ett uttryck för den är Bibelns egen mångfald. Olika bilder och tydningar levde sida vid sida. Försöken att skapa rätlinjighet är en motsägelse. Evangelium greppar ett så stort ämne att det är en styrka om många röster hörs.
Dessutom, postkristendomskan skärper frågan om vår egen tro. Hur ser vårt svar på Jesu "Följ mig!" ut, vilket slags ärende delar vi med Jesus?/pa
SvaraRadera