Postkristendomska femte lektionen, dispositionen

Så - med denna bakgrund har jag alltså gett mig i kast med att börja försöka formulera hur vi talar om Jesus med människor som inte har Bibeln i blodet. Det är alltså en situation som liknar Paulus´ i Aten, Ansgars i Birka och missionärer som for till främmande kontinenter och mötte folk med ett språk som var dittills okänt utanför den egna stammen.

Hur gör man?

Jag menar att den kristna tron, som den växt fram under kyrkans liv, med rötter i Bibelns ord, inte ger utrymme för några väsentliga nyheter. Däremot finns det anledning att fundera över hur vissa betoningar tillkom i en konfliktsituation som kan se annorlunda ut i vår tid. Nya konflikter tillkommer.

Under tusen år har evangeliet kunnat presenteras in i en miljö där Bibelns bilder, personer och vissa grundläggande sammanhang varit kända. Nu står vi (kanske i portgången) till en tid då det inte är fallet. Människor har varken kunskaper eller specifika fördomar mot Tron eller Kyrkan.

Jag har, för sommarens predikoserie och den lilla text jag hoppas kunna summera en disposition. Jag har valt att reducera psalmboken till psalmer som inte kräver omfattande förkunskap, inte många blev kvar. Faran är att banalisera eller förenkla. Men det är inte min avsikt. Inte heller att väja för den stora dramatiken; Gud blev människa.

Min disposition är tillsvidare denna:

1. Gud tror på oss (andligheten har sin rot i Gud, inte hos människorna)
2. Bibeln pekar på Gud (liksom hela tron tar sikte på Gud).
3. Gud vill ha relation med oss (hela Bibeln berättar om Guds vilja till gemenskap).
4. Presentation av sju centrala scener

5. Skapelsen (Gud sa sitt Varde),
6. Exodus, lagen och folket,
7. När Gud blev människa (allt blev till genom det),
8. När Jesus döptes och himlen var öppen (denne är min älskade son),
9. Korset (det är fullkomnat),
10. Den tomma graven, uppståndelsen (och han såg och trodde),
11. Himmelsfärden (ni ska få kraft när den helige anden kommer över er) och pingsten (ett dån som av en stormvind).

12. Jesu ord ”Följ mig” är den centrala inbjudan (John Wesley sa: I offer them Christ )
13. Vandringen med Jesus förvandlar mig (den gemen-samma livsstigen lämnar oss inte oberörda).

14. Summering
15. Efterord som kunde ha varit förord

Det är tre introduktionsavsnitt. Sedan följer sju centrala scener. Därefter två avslutande avsnitt.

De sju scenerna är centrala för kristen tro. De handlar alla om Mötet mellan Himmel och jord. Gud bekräftar sin närvaro och synliggörs i krafter, änglar eller tilltal.

På vägen stöter jag på ord som vi behöver fundera kring. Återkommer till dem.

Just nu tänker jag mig att jag behöver två texter. En som vänder sig till kyrkfolket för att visa på behoven, svårigheter och utmaningar. En som blir en testtext om hur vi talar om Jesus med människor som inte har Bibeln i blodet.

We´ll see.