lördag 29 mars 2014

anknytningspunkter, lucka 2

2: GUD & relation

Bibelns första vittnesbörd är berättelsen om GUDs närvaro. En gudsvind svepte fram över Skapelsen, GUD andades livet, som materialiserades i det universum som blev människans livsrum. Människans steg sträcktes ut över skapelseglöden, där ännu kontinenter kanar och verkställer de stora krafter som långsamt visar, och avtäcker, GUDs Skapelse.

Ingenstans får det en så konkret bild som Öster om Eden. Trädgården är det rum där Människan möter sin Skapare. Det ärliga, öppna och nakna mötet äger rum, i barnslig tilltro till varandra. Men relationen testas. Ormen, Kunskapens träd och Livets träd blir "konnotaforer" för relationens prövostenar: frestelse, användning av kunskap och livets tärande korthet.

Ormar, förhållandet till kunskap och kampen för överlevnad blir människors vägmärken: Hur kämpar vi med våra demoner? Hur använder vi vår kunskap (utbildning vs bildning)? Hur hanterar vi måtten av liv (vi: De odödliga i dödens förpackning med kort bäst-före-datum)?

Relation är en extrem färskvara, och ju mer den tas fram i ljuset desto längre skjuts bäst-före-datum upp. Vi umgås för att lära oss umgås, vi möts för att fortsättningsvis vilja mötas. Våra liv bygger nätverk av anknytningspunkter. Fler sådana och avpassningen till varandra ökar. GUDs anknytningspunkter är många. Kärleken och lidandet är centralt placerade. Som gjort för uppkoppling. GUD och vi förstår varandra, vi delar erfarenheter.

Bibelteologi: Denna bibelläsningens slagruta följer oss sedan sida upp och sida ner i människornas berättelse om sin vandring med le- vande GUD. Edens "gömmelek" är en konnotafor för relationen med GUD. Den stora Synden var människans brist på ansvarstagande och förlusten av sin ursprungliga plats och roll. Hon upphörde att vara det hon kunde vara/skulle bli. Jag har en skuld till mig själv, och skäms över vem jag blivit. Gömmer mig. Detta är Paulus berättelse fram till Rom 3:20. Därifrån skriver han efter det dramatiska: Men nu... (Rom 3:21 ff), om människans väg från korset. Från Rom 6:12-7:25 gör Aposteln en återblick på läget för adamsmänniskan, men från Rom 8:1 berättar han om den Nya Människans väg, i ljuset av det tomma korset och den tömda graven.

Kyrkans felsteg: Denna utmanande konnotafor riskerar gå förlorad i kyrkans mekaniska läsning av arvssynd och fokus vid synder. Den uppenbara listan på försyndelser är symtom på själva sjukan: Vår förlorade bild. Och symtombehandlingen blev en kuslig verktygslåda för mänskligt förtryck. Avståndet till Paulus blev obegripligt långt.

Relationen i vår tid: Vår tid lider brist på relation. Det nakna, sårbara mötet mellan människor, i djupet av sina erfarenheter, riskerar i vår tid att döljas av mycket yta. GUD möter oss i vår nakenhet, och ropar vårt namn: "Var är du? Varför gömmer du dig? Jag vill dig väl." Detta måste vi, mycket tydligare, träna på att gestalta, och själva erfara. Vi behöver träna på att bli äkta människor, som ser och möter varandra.


I DEN SVALA KVÄLLSVINDEN


Öster om Eden,
i trädgårdarnas Mecka,
en aning av GUD

som dyker upp
mellan träden
i den svala kvällsvinden
och ropar ditt namn

Varför gömmer du dig?

Ansikte mot ansikte
sker mötet
som vittnar och avslöjar
den obarmhärtiga bilden

av mitt tillkortakommande –
att inte stå ut med mig själv
att gömma mig

blir bilden av mitt förlorade jag
den bleka avbilden av GUD
som ännu vibrerar

i mitt inre skrymsle.



1 kommentar:

  1. Hela serien (ca45s) kan fås som pdf. Maila pa.sahlberg snabela gmail.com

    Funkar på läsplatta.

    SvaraRadera