JUDAS
Han avbildas i gult, svikarnas fega färg, och har skildrats som svekets man:
En av tolv, i historiens
mest exklusiva skara –
valda av Jesus med uppdrag
att gå mot jordens hjärta
"Följ mig", ljöd
inbjudan från himlen –
Det Extraordinära
krattar i mänsklig manege
Människofiskare var den tekniska termen, för det hade de vana, alla, men inte Judas (och möjligen inte Levi Matteus), kanske var han den ende från Judéen, en unik bland galiléerna, dialekterna nyanserade skaran från bergen, men inte deras öde.
Judas var kamrer
efteråt fick han skulden
hade förskringrat, sas det
var girig, menades det.
Efteråt var det lätt att döma
ingen visste så mycket på
förhand, som de
som sa det, efteråt
Levde han sin övertygelse? Utövade han sin tro? Eller svek han för trettio silverpenningar? Var han rent av den ende modige – som stod upp för sin övertygelse?
Vi känner inte Judasmotiven –
Kyssen talar sitt språk,
svärden sina dialekter,
det gula sägs signalera feghet.
Tomas tvivlade,
men befriades
Petrus förnekade,
men upprättades
Judas tog sitt liv
Blodsåkern vittnade.
Tre års vandring med Mästaren,
var det förspillda år,
var han besvikelsens man,
eller bara redo att skriva in sig
i historieböckerna?
LÄNGTAN EFTER RIKET. Nu läser vi om med Paulus som guide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar