Begrepp som tömts på innehåll

Preparation för Faste- och Påskkalendern, del 3. Vill du läsa från början får du scrolla ner och läsa "baklänges".



III Begreppet kristen

Jag kallar mig inte längre kristen. Jag tycker att uttrycket är meningslöst. Dels för vad det historiskt, och kanske ännu, kommunicerar: Makt, förtryck, övergrepp, dogmatisk fiktion, ytlighet och felfokuserad konfrontation. Dels för att jag inte tror att Jesus, eller t.ex. Paulus, hade för avsikt att skapa kristendomen, och dels för att det därmed skapar helt fel fokus.

Jesus kom för att lära oss att leva. Som äkta människa visar han vägen, gick själv den vägen och är den vägen. Det stannade aldrig vid bekännelsen. Petrus hade rätt klart för sig, tidigt, att Jesus kom från GUD, ja, var GUD ("Du är den levande gudens son"). Nikodemos, farisén, förstod vem Jesus var (Joh 3). Bekännelsen var briljant. Men. Det räckte inte. Det räckte inte alls! Jesus själv uttrycker det som att vi måste födas på nytt. Förvandlas.

Nikodemos förstod inte, och det var nog rätt obegripligt före korset. Och vi? Är vi beredda på förvandling? Beredda att ta strid med de mest grundläggande, och mest destruktiva, krafterna i våra liv? Främst egoismen, och girigheten.

Det är den inre kärnan av mötet med Jesus. Hur förhåller vi oss till den kärnan? Tro, bekännelse, konvertering, dop... är i olika traditioner ingångsdörrar, jag är mycket mer intresserad av vägen.


forts följer