5: Försoningen III (av 4): Vad det betyder för oss

Vi dör och uppstår med Kristus. Söker vi andra vägar för vår räddning har vi "alls ingen nytta av Kristus", säger Paulus tufft i Gal 5:2. Bibeln poängterar inte särskilt offerteologin – även om de gamla djur- och sädesoffren spelade en roll i metaforiken. Det rättsliga sonandet passar inte främst in i Förbundsbilden. Jesus som instrument för försoning är för tunt. Jag tror att Paulus beskrivning av att vi dör och uppstår med Kristus är den mest direkta bilden: vi är inte bara förmånstagare, inte främst åskådare, inte skyldiga till Jesu död, men vi är djupt indragna i såväl död som uppgift.

Vad är det då som dör och vad är det som uppstår? Paulus använder elegant konnotaforen av den gamle, eller förste, Adam och den siste. Den förste vände GUD ryggen, den andre gick med GUD. Den förste utvisades från platsen med Livets träd, den andre hängdes på det trädet. Medan den förste var lik GUD var den siste GUD.

Vi kommer att återse Adam i sin synd i kommande "luckor". Där finns nog kyrkans stora dikeskörning och upptagenhet av (särskilt andras) synder. Här ges den stora ramen.

Försoningen knyter oss, enskilt och som "folk", till GUDs hjärta genom Jesus. Den fokuserar den grundläggande mänskliga naturen: Den ena frånvänd GUD och människor, den andra (den nya människan) vänd TILL GUD och andra människor.

I nästa lucka ser vi försoningens breda konsekvenser.

Bibelteologi: Rom 5 är Paulus stora kapitel i frågan. Även Galaterbrevet behandlar nog just detta perspektiv. Försoningens pilkoger innehåller många pilar. Men jag undrar om kyrkan valt/väljer de rätta?

Kyrkans felsteg: Jag tror att Kyrkan har placerat Försoningen alltför långt ifrån sig. Försoningen är i grunden det nya paradigm som förvandlar jorden som plats att bo på. Och detta arv har kyrkan gruveligen förskingrat.

Försoningen i vår tid: Låt försona er... med er själva, era erfarenheter, med andra, med GUD ... är vår tids mest utmanande budskap. Försoningen är inte att ge upp för Ödet, livets hårdhänthet eller vår Destiny, men utmaningen att "köra ner korset" i de mänskliga sprickorna och låta korset lysa: GUDs nåd är greppbar och försoning möjlig. Den är ett praktiskt redskap för verkligheten att hantera, och utmanas av.


FÖRSONINGEN


Korsdraget går fram över jorden
ventilerar ut unkenheten
föder ansikte mot ansikte

den nya människan
som kan bekämpa
de destruktiva krafter

som förminskar mig
till en självbespeglande lort*,

som ser bara mig själv.





*Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan till lillebror Skorpan i boken Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren.