Kärlekens väg

2 mars Fastlagssöndagen (Centrumkyrkan, Kållered, sö kl 11oo, idag)

Kärlekens väg

Det är evangeliets stora berättelse, strängt taget den enda berättelsen. Kärlekens väg. Inte i någon fråga ligger vi så nära själva hjärtat i evangeliets ord: GUDs kärlek till oss, och vår utmaning att älska varandra. De hänger nära ihop, och ingenting är viktigare, och svårare.

• Vem var Jesus?

I min nya bok beskriver jag, lite översiktligt, hur Jesus dukar GUDs frälsnings bord, med sitt liv. Och att en del av servisen redan finns på plats. I en sorts dialogdikt använder jag orden från den judiska pesachfesten, som vi känner väl igen. Judarna ber:

Välsignad är du, vår Herre och GUD
Universums Kung, som skapar vinets frukt

Välsignad är du, vår Herre och GUD
som låter bröd komma ur jorden

Och slutar med orden:
Nästa år i Jerusalem.

Och så låter jag värdhusvärden berätta:

Nu var de här. I mitt Jerusalem.
Men när deras Mästare
välsignade bordet sa han:

Detta är min kropp och mitt blod

Det var alldeles oerhört –
som om han var GUD, var han det, frågar värden.

Jesus gick in i den grammatik som rådde vid den tiden, uppfyller förväntansbilderna men gör det på sitt eget sätt. Med sitt eget liv. Min kropp och mitt blod.


• Hur var Jesus?

Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna. Mark 10. Den GUD sände, en Son är oss given och Jesu
egen bild är fylld av ett medvetande. Som inte passade in i sin tids Messiasförväntan, och knappast ens som kyrkan sedan burit historien vidare. Tjänardimensionen är knivskarp hos Jesus. Och den utmanar allt.


• Vad ville han med oss?

Vi gör våra försök att ta Jesus som vår tjänare, tröstare, alltiallo. Jag tror inte det var tänkt så. Vi är grenar i honom, lemmar i hans kropp, vi är gestaltningen av Jesus i varje ny tid. Vi lever, men det är Kristus som lever i oss – det är den skarpa nytolkningen av kristenlivet som kom med Jesus och tyddes av Paulus. Ännu stavar vi på hur det kan tillämpas.

Kärlekens väg är vår väg. Och det är enda vägen.