Korsets Jesus: Introduktion och en Faste- och påskkalender.

KORSETS JESUS

Introduktion

I Faste- och Påskkalendern KORSETS JESUS presenteras, dag för dag från och med 28 mars det perspektiv som fyra år med Paulus lett mig fram till. Tom (NT) Wright och Michael Tellbe, teologer och bibelforskare, har varit vänliga att guida mig på vägen. Ibland har de bekräftat mig, ibland korrigerat mig och andra gånger har vi gått skilda vägar.

I Faste och påskkalendern läggs pusslet bit för bit. Mönstret för varje dag är först en kort och enkel introduktion, därefter en liten bibelteologisk utblick som följs av min kritik mot kyrkans stelnade former och formler – den kritiska hållning som driver mig. Allt "summeras" sedan i en dikt/korttext/poem. Kalendern presenteras från och med den 28 mars, fram t.o.m. Påskdagen.



Messias kommer – det summerar den andliga vibrationen vid tiden för Nya testamentet. In i detta Längtans galleri vandrar Jesus. Han svarar mot förväntningarna, men spränger också gränser. GUD ville mer än människornas längtan kunde greppa med sina små händer. Eller, så var det så att bara små händer kunde greppa det GUD ville...

Idag går inte människorna i skuggan av templet och längtar Messias. Därför måste "konnotaforerna" (mitt nyord byggt av metaforer och konnotationer) tydas och läsas in i vår tid. Vi som längtar Lyckan, Meningen, Kärleken, Klimatlösningar, Fattigdomsbekämpning, Odödligheten och Bekräftelsen.

Hur ser vandringen ut från det perspektivet? Det ska jag försöka klargöra under Faste- och påskkalendern. Men dessa texter introduceras nu med en mera utmanande serie, som lägger grund. Här under: del I.




I "Uppfylld av iver att göra gott."

Den religiösa kristentron har skruvat ner sig i en dogmatisk grottekvarn som bekymrar mig. Vi inte ens anar hur storpolitik och statsreligionsperspektiven har smugit sig in i trons inre kamrar. Hela detta paradigmatiska perspektiv är helt främmande för Nya testamentet där vi hör en röst från marginalen, mot etablissemanget, som talar om GUD in i en tid som nominellt redan var fylld av GUD, och gudar. Grekiska och romerska gudar härjade i storpolitiken och ritade om världskartan, den judiske bilden av GUD kämpar med frågan om en delvis dold gud med templet som fokus och vi följer fariséerna som försöker återlansera lagen och GUD ute bland folket. In i denna palett av troer vandrar plötsligt GUD själv. Jesus Messias gestaltar den gudstro som efter diverse dikeskörningar samlar Bibelns vittnesbörd om GUD.

Lag, dogmer, rituell praxis och de historiska berättelserna bär en stark kärna av Bibelns första vittnesbörd: GUD som närvarar i världen, och vill gemenskap med sin Skapelse. Men i det ögonblick som metaforen GUD låses fast vid dess uttryck, symbolerna för GUD och GUDs närvaro, stelnar och dör de och avvisar GUD själv. Kungen (från Saul), Folket (från Mose och Exodus), Tabernaklet och Templet är de synliga och konkreta uttrycken för den osynlige guden, och som sådana vittnesbörd om GUDs närvaro i tiden, men får inte tydas som något annat än just "bleka" bilder av denna närvaro av GUD. Övertro på metaforerna var, och är, förödande för det nödvändiga, avgörande och förvandlande mötet mellan människan, människor och GUD. "Avgudadyrkan" bor kusligt nära sund tro.

Del II av introduktionen de närmaste dagarna. 28 mars börjar sedan de 24 "luckorna" att öppnas, med den sista på Påskdagen.