kyrkan och Greveholm

Paulus och jag har tittat på Mysteriet på Greveholm
Kul koncept. Delar av kyrkan skriker. Som vanligt missar kyrkan öppet mål. Den stora Saken är ju kritiken mot de vuxna. Upptagna som de är av sina egna patetiska drömmar lyssnar de inte på barnen - som tvingas inreda sin egen vardag, men de gör det klokt och modigt tillsammans.

Men kyrkan skriker mot spiritism. Istället för det självklara och Jesusnära: Lyssna på barnen!

Palle

er alla Goda Helger.

Godta varandra
som Kristus har
godtagit er
till GUDs ära. (Rom 15:6)

See you next year.

På seminarium: 18 jan, 22 feb och 15 mars. 9 30-13oo. Centrumkyrkan.

extremism

I sak måste nog extremism accepteras. Men inte då de överskrider gränsen och klampar in i andras liv. Extremismen hör hemma - om någonstans - på kammaren.

Jag tror att detta måste sägas mera och mera högljutt. Och det behöver inte handla om militanta stollar. Också moraliska extremister måste tvingas att hålla tyst. Vara extrema hemma, helst i ensamhet.

Vi människor kan må bra av att brinna. Men ingen annan ska svedjas av vår brand.

Kung Jesus

Det är Adventets tema. Och det samlar så många temata att originalet döljs.

Julen stjäl sin del. Helt OK. Kungskapet börjar i ett stall. Änglarna sjunger. Det Annorlunda finns där.

Påsken tar sin smakbit. En rejäl. Stjäl faktiskt hela tematiken.

Jesus Kung. Det är Adventet. Inte (bara) då. Inte utan annorlundaheten.

Men idag. Och I morgon. Den stora framtidsdagen. Då Jesus blir allt och i alla.

Seminarier vintern 2013

TALA OM JESUS
med människor som inte har Bibeln i blodet.

3 seminarier i Kållered. Arbete i workshops.

Fre 18 jan - problematisering.

Fre 15 feb - vi sätter budskapet /själva varumärket/ under lupp.

Fre 15 mars - textseminarium. Seminariet skriver i min bok Längtan (trycks april 2013)

Centrumkyrkan - Kållered. 9oo-14oo.

Anmälan en vecka före. 031 7952900.

(Mitt manus till Längtan kan erhållas som ett underlag. )

Man in White

Min musikaliska bevandring är ju klart underutvecklad. Nu vet jag att Johnny Cash inte bara sjungit om Paulus. Även skrivit en roman på temat. Här är hans sång:
Man in white

Songwriters: John R Cash

I studied at the feet of a master
Gamaliel we called him, the beauty of the law
I was born of the Tribe of Benjamin, I was a Pharisee
And I could quote from memory the Holy Torah

That day that the Nazarene was brought to trial
It was on a Sabbath eve, there was a earthquake when He died
Just another passing preacher who came up from Galilee
Blaspheming trouble-maker, we let Him be crucified

Then I thought that I would hear no more about him
But his friends found his tomb empty
Claimed that he rose from the dead
Then they said he walked among them
With the nail wounds in his hands
That King upon a donkey with a thorn crown on his head

His followers kept growing in great number
And the one that they call Caiaphas mocked us in the judgment hall
And with the Greek name Stephen, we knew the gentiles had come in
I cast my vote against him, he was stoned I saw him fall

Then the friends of the Nazarene became united
And I became enraged then led a slaughter zealously
I found their secret places, they were beaten, they were chained
But some of them were scattered, justified in fearing me

Then the Man in White, appeared to me
In such a blinding light it struck me down
With it\'s brilliance, took away my sight, then the Man in White
In gentle loving tone spoke to me
And I was blinded so that I might see, the Man in White

But like the wind that blows the scattered sea
From Alexandria to Antioch their congregation grew
I went to the high priest for letters of permission
To go to other cities, to see my mission through

Six days on the hot road to the masters
And just outside the city in the middle of the day
A great unearthly light struck and overpowered me
Prostrate on the hot road, I was blinded were I laid

Then I thought I heard the rushing of great water
And a multitude of angels singing sweet and heavenly
And through the sound of wind, came a voice so soft and kind
Meant for only me to hear, "Saul, why do you persecute me?"

As I lay there on the ground, in my blindness
He asked me once again, and suddenly the voice I knew
So finally I managed, a trembling response
Who are you Lord? I asked him, but I already knew

I am Jesus of Nazareth the voice answered
Arise go to Damascus on the street called Straight will be
A place where you will wait for my servant Ananias
He will open up your eyes, you\'ll be a witness unto me

So now I live to serve my master
As zealous in his service as I once was as his foe
And keeping his commandments given on Damascus road
I go to all the world, and I let the whole world know

Then the Man in White, appeared to me
In such a blinding light it struck me down
With it\'s brilliance, took away my sight, then the Man in White
In gentle loving tone spoke to me
And I was blinded so that I might see, the Man in White
And I was blinded so that I might see, the Man in White
The Man in White



Med vänlig hälsning,

PA Sahlberg

Intressant

Paulus och jag tror att vi gör revolution. Han för andra gången. Ingen märker något.

De innanför bryr sig inte. De är fullt upptagna med att låta hjulen rulla. Och smörja dem om det gnisslar för mycket. De ser inget behov av revolution. Det handlar väl bara att människor ska komma inom hörhåll?n

De som har varit innanför tror inte på reträtten. Och misstror revolutionen.

De som är utanför bryr sig ö.h.t. inte.

Skarpt läge? Nja. Knappast.

läsguide

I min andra blogg -Tänk själv - har jag en kortversion av hur man kan läsa Paulus.

idag, lördag, drar jag ut på min 6 dagars turné med Paulus

Första stopp är Flatåskyrkan. 15 30 idag. Rubriken vi valt är Vi behöver inte BEVEKA GUD, eller BEVAKA GUD(s intressen), men BEJAKA livet i och med GUD. Det blir ett koncentrat av min omläsning med Paulus.

Nästa stopp är Johanneskyrkan i Lindome på måndag kl 12oo. Där blir det en variant på temat som den här måndagen följer Paulus resa i tillvaron, som sedan följs upp i november och som mer kommer att handla om teologin.

Sista anhalt är Betlehemskyrkan i Göteborg, kl 19oo på Torsdag. Rubriken där verkar vara Att läsa Paulus med entusiasm och bävan. Det har dessutom en utmärkt bokanmälan som du nu kan läsa på deras hemsida, eller på min: http://tanksjalvpa.blogspot.se/2012/10/bokanmalan-i-betlehemskyrkans-tidning.html?m=1

Paulusevent

Lö 20 oktober 15.30 i Flatåskyrkan. Vi ska inte beveka GUD, behöver inte bevaka GUD(s intressen) men bejaka livet med GUD - är det samlande temat.

Må 22 okt kl 12oo i Lindome, Johanneskyrkan. Paulus resa. Vi återkommer sedan om en månad med teologi.

To 25 okt 19oo i Betlehemskyrkan, Göteborg Om att läsa Paulus med bävan och hänförelse.

Välkomna med.

Oktober - Paulusmånad

Under sommaren har Paulus fått vila. Inte helt. Men lite semester fick hen - och jag. Under sensommaren har jag packat upp mina böcker och fann en del matnyttigt som jag nu läser. Både gammalt och välkänt, men också nytt.

Ska nu tala Paulus, utöver i samlingar i Kållered, också i Lindome, Flatåskyrkan och Betlehemskyrkan. I januari är jag bokad i Småland och i Växjö läser några olika studiecirklar mina böcker.

Nu gäller det alltså att koncentrera sig på det som kan väcka intresset för en djupare vandring med Paulus. Men också att provocera fram det möte som vill ställa oss inför nya frågor.

Korset är en sådan brytpunkt. Det dröjde innan P såg det stora paradigmatiska skiftet. Och vi ser det inte än. Världen var ny i skuggan av korset.

Och jag ser just där knytningen mellan postkristendomska och Paulus.

Institutionen kyrkan - Christendom, som engelskan säger - och den tro och teologi som Paulus skildrar (utvecklingen av) rymmer de utmaningar vi nu står inför.

Det nya perspektivet handlar om en ny utsiktspunkt. Inte i institutionen kyrkan men den enskilde människans vandring i tro.

Paulus i ny dager

skrev Jean Paillard 1979. En utmärkt bok, om framförallt Galaterbrevet och Romarbrevet.

Jag delar på många sätt Paillards perspektiv, både i detaljer och i en samlad bild. Inte minst om den paulinska utvecklingen.

Däremot har jag problem på ett avgörande område. Det kan formuleras med en fråga: Hur mycket var Paulus i kontinuitet med den fariseiska tron och världsbilden?

Och detta är ett mycket vitalt perspektiv.

Som jag läser Paulus drog han i mitten av femtiotalet till sådana djup att han i praktiken upphörde att vara farisé. Men inte förrän då. Och jag är inte säker på att han såg det själv.

Det alldeles avgörande var hur han läste Jesu kors. NT Wright är mycket tydligare på den punkten, än Paillard, och det handlar om den principiella grunden för rättfärdiggörelsen. Fram till P:s djupdykning 54-57, gäller i princip det paradigm som bar den judiska tron. Torah - lagen och läran - och laggärningarna, ett begrepp som Paulus är ensam om, är människans väg till GUD. Den uteslöt alls inte förhoppningar knutna till GUDs nåd, och om tron som överlåtelse. Men från Paulus omläsning av korset återstår till slut ingen väg till GUD. Men istället öppnas vägen från GUD.

Paulus upptäckt byter riktning. Och ur det växer den helt nya tron fram. Mycket talar för att detta bara gradvis avtäckts sedan dess. Korsets teologi är det nya, som Paulus ser. Men det är så paradigmatiskt nytt att vi ännu håller det ifrån oss.

Till församlingen i Filippi skriver han senare, troligen från sin husarrest i Rom, 60-62/63: Många är fiender till Kristi kors.

Ja.

samtal om Paulus

24 sep drar vi igång ett samtal om Paulus, hans tid, liv och budskap.

Varannan måndag 12oo-13 45. Centrumkyrkan, Kållered.

Har man läst mina böcker är man väl förberedd. Men det är inget krav.

Välkommen med.

Paulus utmanar allt vi lärt oss

Paulus och dagens kristendom

Ett religiöst grunddrag är underkastelse. Hopplöst omodernt i vår tid. Vi hävdar friheten och betonar att vi duger som vi är. Men värjer oss från frihetens ansvar och det reella behovet att faktiskt förändras; djupna, bli mognare och klokare. En annan dimension handlar om Ödet eller Makterna som ska bevekas. Det onda ödet besegras av en favoriserande GUD. En bild av en partisk GUD som ser om de sina men straffar de orättfärdiga. Många av Psaltarens psalmer stensätter en sådan tro. En tredje dimension rör därför vår meritokratiska syn. Det verkar rimligt att vi på olika sätt ska göra oss värda GUDs omsorger.

Jag tror att dessa ganska primitiva tydningar spelar större roll än vad vi vill tro. Framgångsteologi, jultomtesyndrom och ett evigt schackspel med gudar blir en platt vanföreställning av tron i allmänhet, men också av den kristna tron.

Denna kamp, om än med olika andra uttryck, var också Paulus kamp. Jag har försökt skildra detta i mina två böcker med en omläsning av Paulus och med honom också en omläsning av såväl GT som NT.

Meritokrati, Ödestro, Bevekandetro är på olika sätt i vägen för en gudsnärhet, den Jesus visade vägen till. Men budskapet blir faktiskt inte tydligt i evangelierna, men väl hos Paulus. Detta kan locka ner oss i det andra diket: En bild av GUD som överslätande och närmast menlös.

Dessa aparta bilder slet Paulus med. Och den samlade bild som han nådde fram till blir synlig när vi får grepp om den kronologiska utvecklingen i hans teologi. Kyrkan orkade inte då hela vägen, och inte heller senare har djupen öppnat sig helt för oss.

Som jag läser Paulus var det korset som till slut blev nyckeln. Dittills hade han som fariséerna levt med drömmen om rättfärdiggörelsen som målet efter en trägen Torah-vandring. De uteslöt alls inte GUDs nåd, men den var bonus på människans lydighet och strävan. I denna paradigmatiska anda är I huvudsak GT OCH evangelierna skrivna! Paulus, liksom senare bl à Luther och Wesley, får klart för sig hur denna Rättfärdighet är GUDs gåva. Given av nåd men till priset av Kristus. Rättfärdigheten är inte målet men utgångspunkten, genom korset.

Leder detta till universialism (att alla är räddade)? Ja, och nej. Och detta är den riktigt svåra passagen. Paulus väljer att tala om detta med orden "i Kristus", "ikläd er Herren Jesus", "den andliga människan"... Det är ett nu - med korset som grund - och samtidigt ett ännu icke. Vi är frälsta, men ska sträva efter vår frälsning. Vi har härligheten men ska sträva efter härlighetens kropp. Vi lever i Kristus men ska fullkomnas i GUDs rike. Nu, men ännu icke. Helt, men ännu inte helt. Allt är givet, men vi ber om att få det. Det är i detta perspektiv som korskonsekvensen skildras i Rom kapitel 12-15. Det är inte etik, inte lagkrav som ska uppfyllas men ideal som vi utmanas leva in i. Det är korsets dagliga realitet av förvandling.

Alltså talar sedan inte Paulus om att de heliga syndar. De har ännu syndens märken, lever under påverkan av syndens natur, men är ändå en ny kropp med Kristus. Vi är i varje stund det ideal vi ännu inte är.

Men det är ingen meritokrati. Det är inte vi som kvalar in i ett godkänt liv, men Kristus som lever fram det nya livet i oss.

Räddningen finns inom räckhåll. För alla. Men vi behöver få syn på och leva "i korsets skugga".

Vi behöver inte beveka GUD, inte bevaka GUD (eller GUDs intressen) men bejaka GUD som i Kristus lever i oss. Därför ska vi "ikläda oss Herren Jesus".

Enklare uttryckt lever vi i GUDs nåd. Men nådens liv är inget banalt. Det är att "godta varandra som Kristus har godtagit oss till GUDs ära".

Vi kan, ska, förmår inget göra för vår räddning. Men räddningen genom korset förvandlar oss helt.

Luther och brevet till Rom

Så beskriver Luther hur han fick nyckeln till Romarbrevet:

Agrell skriver: Dateringen av den stora reformatoriska upptäckten varierar från 1513 till 1519. Man har inga klara källor för dateringen, därför att Luthers egen beskrivning av denna upptäckt i företalet till hans latinska skrifter av 1545 är oklar vad gäller datering. Däremot ger han - observera 1545 - en klar tolkning av upptäcktens innebörd:

"Jag var gripen av en längtan efter att förstå Paulus’ brev till romarna och intet hindrade mig utom uttrycket ‘Guds rättfärdighet’, vilket jag hade lärt mig förstå som den rättfärdighet genom vilken Gud är rättfärdig och rättvist straffar de orättfärdiga….jag stod inför Gud som en syndare med dåligt samvete och jag trodde inte alls på att mina förtjänster skulle blidka honom. Därför älskade jag inte en rättvis och vred Gud, utan snarare hatade jag honom.….Natt och dag grubblade jag tills jag fann sambandet mellan Guds rättfärdighet och uttrycket ‘den rättfärdige skall leva av tro’. Då förstod jag att Guds rätttfärdighet är den rättfärdighet genom vilken Gud av nåd och ren barmhärtighet rättfärdiggör oss genom tron…Efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppna dörrar in i paradiset. …Medan ‘Guds rättfärdighet’ tidigare hade fyllt mig med hat, så ingav mig nu detta ord kärlek."

om Paulus i Sändaren.

Jag har nu en lite längre artikel i Sändaren. http://www.sandaren.se/debatt/paulus-utmanar-kyrkan-igen-och-igen

Paulus

- ett försök till förenkling. (reagera gärna. Självklart? Fel? Rätt? Radikalt? Obegripligt?)

Klart man grunnar, kors och tvärs, efter en så omtumlande period av nära umgänge med Paulus. Två böcker, ett drygt 30-tal möten och samlingar, några artiklar...

Ser att min bild är kontroversiell och komplex. Ska försöka förenkla grunddragen i sommar. Vill gärna få fler som ser det jag tycker mig se: den kontroversielle Palle, som kyrkan i många stycken inte orkat följa. Men det är ju en sak. Jag menar ju dessutom att på ett antal punkter har Paulus rätt. Och kyrkan fel.

Men. Min bild kan i grunden bara levereras som paket. Saker och ting hänger samman. I olika tider har det givit goda upptäckter i kyrkans historia. Men man har gjort halt och inte följt Paulus hela vägen. Luther läste rättfärdighetsbegreppet och det öppnade hans hjärtas tro. Men han gick vilse i helgelsen och byggde lag kring boten. Paulus skulle aldrig sagt samtidigt syndare och rättfärdiggjord. Wesley gjorde samma resa två hundra år senare. Han är ännu närmare. Men hos honom blir helgelsen lagbunden och han läser inte hela Paulus. Men i fråga om nåden är han i Paulus hand.

Man måste se Saul/Paulus i sin fariseiska kultur. Hans eget livs resa är en del av hans evangelium. Han tänker och skriver som en judisk farisé. Hela tiden. Men laggärningarna - och med dem lagen och omskärelsen - sorteras in i ett helt nytt paradigm.

Paulus nytydning tar sin början vid korset. Hans tankar mognar till text under några år vid mitten av femtiotalet. Och vi kan följa dem genom resan i 2 brev till Korinth, ett brev till Antiochiaförsamlingen i Galatien och den stora sammanfattningen i Romarbrevet. Troligen under ett författarskap under kanske tre år: 54-57. Korinth är på många sätt centralort.

Efter fiaskot i Makedonien där exiljudarna jagade undan honom. Och efter talet i Aten. Som är intellektuellt hans mest briljanta. Skriver han först två ursäktande brev till Thessaloniki (ca 52). Där har vi i huvudsak farisén som skriver. Under tredje missionsresan är han sedan redo att ta ut svängarna.

Orden för det har vi i 1 Kor, och de första kapitlen där. Korset har seglat upp i det paulinska tankebygget. Dittills var det Uppståndelsen som gjorde Jesus till Messias. Från och med nu är det korset och graven som tillsammans är det nya paradigmets grund. Och det vägleder Paulus in i den djupare omprövningen av Rättfärdighetens grund. Nu blir paradigmskiftet teologi. Lagens innehåll är inte ifrågasatt. Men lagens funktion. GUD är den som ger Rättfärdighet. Kristus är den gåvan. Med det som grund blir Paulus oförsonlig mot omskärelsens självtro. Man kan inte blanda lite lag, omskärelse och kors. Då hade Kristus inte behövt dö. Detta är själva centrum i den paulinska omläsningen. Dit är inte kyrkan då, och knappast sedan, redo att gå. Man vill och kan inte frigöra sig från den mer begripliga lagbundenheten. Men det gör Paulus. Och detta skriver han sedan fram i breven till Kolosse, Efesos och Filippi, varav kanske bara Fil är riktigt autentiskt skrivet närmast Paulus. (Fast jag tror att alla 13 breven är Paulusnära.)

Michael Goulder har skildrat detta som en maktstrid mellan kyrkans olika sfärer. Jag är inte så säker på det. Snarare handlar det om en mer ideologiskt driven konflikt. Paulus är för radikal.

Men jag tror att han har rätt. Med Kristus på korset tas den generella striden med människans onda natur. Och med Uppståndelsen hennes liv att leva "i Kristus" och successivt gå in i det kristna livet - ikläda sig Herren Jesus. Då kan vi godta varandra som Kristus har godtagit oss till GUDs ära. Det är denna korsets praktik han skriver fram i Rom 12-15.

Paulus konflikt med Petrus som han själv beskriver i Gal 2 är den centrala konflikten. Först i den ser vi konsekvenserna av det nya paradigmet. Detta är en kreativ konflikt för Paulus. Men inte för Petrus.

Luther fick det rätt fram till rättfärdiggörelsen. Wesley fick det rätt till helgelsens livsväg. Men de insåg inte att gamla paradigmet och det nya kräver två uppsättningar glasögon. Texterna kan bara läsas om vi vet på vilken sida om korset vi står.

GUD har gjort det. Tillhörigheten är villkorslös, för GUD gjorde hela försoningsresan. Men inte utan krav. Kristenlivet levs varje dag - i resan mot bli så till sinnes som Kristus Jesus var...

Paulus hälsar från semestern på Malta

Som vanligt skriver han i one-liner-form:

Ni kan inte BEVEKA GUD, ni behöver inte BEVAKA GUD (eller GUDs intressen), nöj er med att BEJAKA GUD. Det är kristen tro.

24 maj 1738

En riktig Paulusdag.

På Aldersgate Street i London läste man högt ur Luthers företal till Romarbrevet. Ännu en utmärkt text att läsa.

Paulus skildrar innehållet i sin egen förståelse. Det har ofta skildrats med orden Genom tron allena.

Men det handlade om det som Paulus lägger ut i främst Galater- och Romarbreven. Han fick syn på att Rättfärdigheten var GUDs och gavs som gåva till människan.

Detta frigjorde Luther i sin kamp. Och två hundra år senare John Wesley (på Aldersgate).

Denna dimension förvandlade dessa tre. Men än verkar det inte som om vi lärt. Omvändelsen och värmda hjärtan återstår.

I offer them Christ - sa Wesley.

80 paulusar

vandrade ut till läsare på konferenserna i Linköping.

Jag har nu publicerat 320 s Paulus: Längtan efter Riket, Längtans hus och i min församling en summa av ett femtontal predikningar: 13 brev som förändrade världen.

Men mest av allt vill jag att fler vandrar med Paulus.

Efter modell från Michael Tellbe ser jag att breven med fördel läses i de fyra faser som de kanske producerades, av Paulus och flera nära honom.

Först de nästan rent fariseiska texterna i de 2 breven till Thessaloniki.

Därefter följer vi Paulus omtolkning av de teologiska grunderna i de 2 breven till Korinth, sedan Galaterbrevet och brevet till Rom, som främst är till Jerusalem.

Efter det nesliga mottagandet i Jerusalem släpper det fariseiska greppet och Paulus skriver fram kristentron i fängelse, troligen i Rom: Breven till Filemon och församlingen i Kolosse, Efesierbrevet och brevet till Filippi.

Sista sjoket är instruktionsbreven till medarbetarna Titus och Timotheos.

Läs. Njut. Djupna.

Paulus läser till slut allt genom korset. Och förstod att det gjorde också GUD

Kärlek
Omsorg
Rättfärdighet
JeSus Messias
Enhet
Trohet

Det är vad korset handlar om. Paulus har ett halvdussin olika bilder. Det är ytterst kring korset hans konflikt med Petrus djupnar. "... då hade Kristus inte behövt dö." summerar han konflikten. Eller då korinthierna delar upp sig vid nattvarden. Är Kristus delad? frågar Paulus. Var det inte för alla som han dog...

Korset var symbolen för GUDs hela gärning. Men också grunden för alla relationer.

Läs och meditera rätt förutsättningslöst kring: Rom 6:1-11, 1 Kor 1:17-25, 1 Kor 2:1-2, 2 Kor 13:4, Gal 2:15-21, Gal 3:1, Gal 5:11, Gal 5:24, Gal 6:12-15, Ef 2:14-17, Fil 2:5-11, Fil 3:18-20, Kol 1:19-20, Kol 2:13-15.

Goulder versus Sahlberg

Goulder har i sin bok om St. Paul versus St. Peter dragit ut linjerna om en grundläggande i konflikt i den unga kyrkan mellan pauliner och petriner. Jerusalem var basen för petrinerna och olika centra i väster för paulinerna, under en lång tid Efesos men G. menar att Efesos förlorades av paulinerna till petrinerna.
Han skildrar Paulus som en smarting som med anpassningen av tron till greker och romare till slut drar det längsta strået. I efterhand har kyrkan försökt jämka samman positionerna och nedtona spänningen. Matteus är den petrinska författaren, Markus och Johannes de paulinska. En sådan är också Lukas men han gör, enligt G., försök att balansera i konflikten.
Också andra teologiska reflektioner försöker läsa in detta ”maktspel” i den unga kyrkan med fler sfärer: Den matteiska, lukanska, Johanneskyrkan och Markuskyrkan etc. En del av dessa rollspel tillför nyttiga perspektiv, men är i grunden spekulativa. Men också mitt försök att läsa kronologiskt kan väcka liknande frågor.
Vi ska ha klart för oss att alla dessa tydningar är försök att tyda, förstå och genomskåda teologiska positioner som förändras. Ord, ordval och konfliktområden hjälper till att peka ut sådana arenor. Till det kommer den mera komplexa analysen av de olika skrifternas rimliga datering. Huvudparten av NTs texter placeras i slutet av det första århundradet. Ofta får 1 Thess och förvånande nog Galaterbrevet extremt tidiga dateringar till 48 och åren därefter.
Jag har i mina böcker dels godtagit kyrkans tradition att läsa breven från Paulus som paulinska, skrivna nära Paulus. I fråga om datering och kronologi följer jag i stort Tellbes i boken med Framtiden i ryggen. Av dem och Lukas berättelse i Apostlagärningarna, som jag menar är sänt när det slutar, dvs i början av 60-talet, från Rom, får vi stödjepunkter för kronologin. Med stöd av den kronologi som kan utläsas av Lukas berättelse om Paulus resande, och Paulus egna brev får vi en samlad kronologi som är rimlig. (För de första åren finns lite olika tydningar utifrån Gal resp Apg och man tvingas välja i fråga om antalet besök i Jerusalem, Paulus tystnad om Apostlamötet etc.)
Jag har snarare läst konflikten som en ideologisk kamp mellan olika tydningar, Goulder tenderar att mera tyda maktspelet. Jag har ställt personerna in i den här konflikten, G skildrar det snarare som ”politiska fält”; petriner, pauliner etc. Men frågorna som aktualiseras i mina böcker och G:s är snarlika, och oftast läser vi Paulus på ungefär samma sätt. Däremot läser jag in mycket mer i utvecklingen hos Paulus från resan från fariseismen till den mera renodlade kristentron.
Dateringen av Galaterbrevet är faktiskt en nyckelfråga. Skildrar man som jag en paulinsk utveckling är den formativa tiden under de första epistlarnas tid viktig. 1Thess anses autentiskt Paulus, men inte 2Thess. Jag ifrågasätter den separationen. Men oavsett om det är ett eller två brev menar jag att det är tydligt att den författare som skriver till Thess är ännu en farisé. Att denna person då, under samma tid, skrivit Gal är alldeles omöjligt. Detta driver Gal till en mer omedelbar närhet till 12Kor och Rom. Roms datering i slutet av 3:e missionsresan är mindre omdiskuterat, liksom författarautenticiteten.
För mig är det därför viktigt att de avgörande åren under mitten av 50-talet också åskådliggörs i 12Kor, Gal och Rom.
Då har Paulus inte bara en strid att uthärda vs Petrus, också med sin egen bakgrund har Paulus att strida. Detta fångas inte i Gs bok.
Jag har ju använt konflikten med fariséerna som mitt lackmustest. G istället skyddet av familjen Jesus och den petrinska jerusalemsförsamlingen, utvecklat av Matteus och kritiserat av Paulus. Skildringen av förlorad mark i Mindre Asien (paulinska församlingar förlorades till petriner) är en poäng hos Goulder. (Efesos är kanske den största skalpen). Och han skildrar sedan hur Kolosse är en ”återvinst” till paulinerna genom Epafras. Det är en spännande tydning.
Sammantaget finns det dock anledning att se värdet av att renodla de spänningsfält som fanns i den tidigare kyrkan, och analysera vad detta betyder för kyrkan i vår egen tid. Inte minst vad gäller de teologiska tydningarna och betoningarna.

Sommar

Palle far till Malta. Jag till Ursholmen. I höst kanske vi åter träffas.

I ryggen

hade Paulus en fariseism under omvandling. Shammai höll hårt på hela lagen hela dagen, medan Hillel bar embryot till modernismen. Men det var en religion med legalistiska inslag. Perfekt i händerna på den maktdimension som håller kontroll över människors liv. Från andra hållet - en totalitär världsmakt där kejsaren försökte svinga sig upp till gudomliga höjder. Ett världsrikets behov att kitta folket samman med Rom.

Den fd farisén hade att balansera hegemonierna. Det var genom korset han såg det. Den nya friheten. Given av GUD.
Jesus är Herre var ett upproriskt anslag.
Revolutionen stod för dörren. Men snart kröp frihetsrevolutionen upp i maktens knä. Och sitter där än.

Om detta vill Paulus säga en del på Överås ti 8 maj kl 19oo. Kyrkan före makten. (Paulusserien 2 av 3).

6 ggr Paulus

de närmaste 14 dagarna.

Lö 5 maj på Arvet. Jag ska berätta om min vandring med Paulus. Start kl 10oo

Sö 6 maj. Jag ska predika en Paulus - den gamle - som ser på sin kyrka. Centrumkyrkan 11oo

Ti 8 maj kl 19oo på Överås. Kyrkan före Makten. Hur kunde man tänka sig att kristen tro lät innan hon kröp upp i Maktens knä.
Fre 11 maj 930-1530 Seminarium om Min Paulusbild, med 4 opponenter. Anmälan 031 402599 senast fre 4 maj.
Sö 13 maj. Centrumkyrkan kl 11oo. Ett brev till Kållered har upptäckts. Hur låter det?

Och till sist

Ti 15 maj. 19oo Överås: Paulus och dagens kyrka. Välkommen till huset med rum för dig.


Sedan ska jag kränga Paulusböcker på Gemensam framtids Kyrkokonferens i Linköping.

Sedan går Paulus på sommarlov. Och folket lämnas i lugn och ro.

fredag 11 maj

inbjuder Överås till ett seminarium där min Paulusbild ska granskas. Jag kommer att redogöra för grunddragen i mina findings, och de följder jag ser. Tord Ireblad, Jonas Eek, Lena Huld och David Edmar är opponenter. 9 30 drar vi igång (håller på till 1530). 225:- för kaffe, lunch, kaffe. Anmälan senast 4 maj till info@overas.nu

Mitt grundmaterial finns i mina två små böcker och 11 maj redovisar jag det i lite mer kontroversiell form.

Min huvudtes är att kyrkan då aldrig helt accepterade Paulus och hans tydningar. Maktkyrkan som sedan följde var inte intresserad av det dynamiska i vad han skrev och vi har ännu inte hunnit ifatt Paulus.

Men nu, i kyrkan efter Makten, passar Paulus som hand i handske.

Kom med!

Timotheos

Paulus medarbetare Timotheos tar emot det sista brevet från Läromästaren. Praktiskt. Lite dystert. Rätt ensam - nu åter fånge hos Rom. Snart halshuggen...

Där landar vi idag, sista brevpredikan. Centrumkyrkan, Kållered.

Rättfärdighet/rättvisa/rätten, barmhärtighet och Trohet - sammanfattade Jesus. Paulus ger i stort sett samma slutbesked.

Kanske har ordet Nåd nu också kvalat in på listan.

Nåden räcker, sa Paulus.

Längtans hus

Har nu fått den i min hand. Längtans hus. Med Paulus bygger vi nu om kyrkan...

onsdag 18 april

Kl 19oo börjar vår lilla serie om Paulus på Överås. Vid första samlingen vandrar vi med Saul Paulus från Tarsos till Jerusalem och tar sedan båten ut över Medelhavet.

8 och 15 maj fortsätter vi med Teologin och tänkandet hos Paulus, avslutningsvis talar vi om vad detta betyder för kyrkan idag: 2000-talet och Paulus möts (kyrkan före och efter Makten).

Välkomna!

Titusbrevet

ägnar vi oss åt i Centrumkyrkan i Kållered sö kl 11oo 15 april.

Utöver ett rätt konservativt, praktiskt brev finns inte mycket att göra (ny) teologi av.

Men Paulus\' citat av Epimenides intresserar mig. E var kretensare och präglar alltså den till synes rasistiska utsagan: Alla kretensare ljuger alltid.

Det är ju rätt uppenbart att det är en filosofisk utsaga. I detta fallet en paradox: Orden säger inte det orden säger. Utsagan är lite längre hos P, men det ändrar inte paradoxen. Men utsagan är bara sann (och begriplig) så länge den uttalas av en kretensare. Så orden hade en ironisk motsatt betydelse hos E medan de får en bokstavlig hos P. Eller?

Men P talar inte om kretensare i betydelsen ursprungliga innebyggare på Kreta, utan han talar om sina egna landsmän som bor på Kreta. Ändrar det då betydelsen av citatet?

(E levde ca 600 år före P)

Rättfärdighetens gryning

Rättfärdighetens gryning, kom
kom till mig som en vän,
och läk det trasiga i mig.
Kom, gör mig hel igen.

När mörkrets skuggor skymmer mig
på tveksamhetens stig,
tänd tron i mig, tänd kärleken,
tänd hoppet i mitt liv.

I dig finns all min läkedom,
i dig bor friheten.
Ta bort det blinda så jag ser
att du är kärleken.

Du har benådat mig och fört
mig ur mitt fängelse,
fött mig på nytt och fyllt med fred,
din nya skapelse.

Du är det helaste som finns.
Tre är du, ändå en.
Och i det heligaste ryms
tron, hoppet, kärleken.

Tomas Boström tolkar Charles Wesley i Ad Populum

år 57

skulle jag ha velat mönstra på. Tagit båten med Paulus från Miletos, vandrat med honom till Jerusalem och pratat med honom i ståthållarens fånggrop i Ceasarea. under två år hade jag fått ha honom för mig själv. Då började nämligen kristendomen. På en smal spång mellan fariseism och den kommande maktkyrkan. Då - just då - vibrerade Guds ton i Paulus. Just det var tydningen av påskundret. Så tror jag.

längtans hus

Har hållit i den idag. Provtryck. Tryckeriet och jag ännu inte överens om utformandet av omslaget. Men, det ska nog landas under morgondagen.

Nu sammanlagt 275 sidor Paulus. Och en revolution. Paulus skulle nog gilla att frågorna är på bordet igen. Men han lyckades inte. Så varför jag?

Det kan man undra.

Längtans hus

Paulus 2 nu lämnad till trycket. Vi närmar oss nu kyrkan, konfronterar bl à makten. I slutet målas bilden av Huset där GUD stämmer möte med oss. (146 s).

Ser fram mot samtalen som kan följa. Paulus har mycket att lära oss.

Efter påsk finns boken fvb. 100:- för en. 150:- för två.

Epost: pa.sahlberg@gmail.com
Tfn 031 795 29 00

Sahlberg Paulus

Recenserad i Sändaren idag. Tänkte bara lägga en lättgooglad rubrik.

Här kan man beställa boken.

Lukas - kul kille

Läkaren Lukas.


Han kom från Antiochia i Syrien. Enligt traditionen lite äldre än Jesus och Paulus. Kanske hade han blivit kristen då Saul/Paulus verkade i Antiochia tillsammans med Barnabas. Lite smygande var det dessa tre som utvidgade GUDs famntag till världen, och drog in hedningarna.

Lukas och Palle var kompisar. Men rätt olika. Lucke var den unga kyrkans PC Jersild. Han gillade en god historia. Lucke lyssnade fram kyrkans historia och skrev evangeliet och apostlarnas gärningar.

I Troas ser vi hur olika de är. Paulus har borrat djupt i teologin. Lukas gillar inte långa predikningar. Se alltså Apg 20.

Jag tror de hade stor glädje av varann. Men ingen av dem intresserade sig för den andres verksamhet.

De var olika. Så bra!

Ordkonstnären Lukas blir Skyddshelgin. Bl à för konstnärerna. Och för slaktarna - men just det är en annan historia.

Paulus kommer till Troas

Paulus i Troja. Apg 20

Festlig text. Paulus är helt upptagen med de Stora Tankarna från Romarbrevet. Han är på väg till Jerusalem för att möta Apostlarna. Ryktet om hans kritik mot Petrus har gått före. Kyrkan och hennes stora uppdrag står och väger. Hednamissionen är sakfrågan, men i botten ligger hela den grundläggande tonen - ytterst frågan om Korset. Dessutom hoppas han på att vända vinden i Stora Rådet. Allt står nu på spel. Han Provpredikar Romarbrevet!

Lukas fattar ingenting. Tre ggr skriver han att Paulus talar länge. Och inte ett ord om innehållet. Inte ett ord. Istället räknar Lukas lamporna!

Så bra text!

kaospiloten

Minns när jag var i Århus och träffade dem. Rätt häftigt utbildningskoncept.

Slog mig att Paulus är en sån. Manövrerar utan karta. Måste ha känt sig frustrerad mer än en gång. Tror att Galaterbrevet är nyckeln. Paulus uppgörelse med Petrus rymmer mycket mer än vad som syns. Och jag tror aldrig Petrus begrep.

Paulus fortsätter att överraska mig.

Paulusturne\'n fortsätter

På Överås blir det tre vardagkvällar med Paulus:

Ons 18 april 19oo Saul/Paulus - ett livsval. En introduktion till kyrkans näst mest spännande liv.

Tisdag 8 maj 19oo Vi närlyssnar på kyrkan före makten. Där, mitt emellan lagläran, romersk hierarki och statskristendomen - hur lät kyrkan egentligen då?

Tisdag 15 maj 19oo Kyrkans tredje millennium - en Jesuskyrka värdig Paulus. Jag tar Paulus till Korsvägen och han pekar ut riktningen för oss.

Dessutom blir det ett seminarium där jag hoppas få lite motstånd mot mina bilder. Fredag 11 maj 9 30-15 30. Opponenter blir bl.a. Tord Ireblad, Jonas Eek m fl. Överås.

Paulus på turné

Vad är nytt? - säger folk om min bok, omläsningen med Paulus. En del frågar av allmän nyfikenhet, andra efter genomläsningen.

Tja. Nyheter om en tvåtusenårig världskändis är väl sparsmakade. Men ickeförty, som Unckel sa, låt mig peka på vad jag finner.

P förblir i sin egen självbild en farisé hela livet. Ingen mer än han såg det.

Konflikten med bl.a. Petrus är djupare än vad jag har velat se.

P är en ensam man. Få steg in i allvaret och radikaliteten. På ålderns höst är han snarast lite bitter.

P talar om laget men är ingen lagspelare.

Lag är något han har problem med. Apostlarna - dessa väldiga apostlar - Torah, romersk lag. Det största problemet var han inte ens medveten om: hur kyrkan skulle komma att spela med makten och blev just den lagreligion som P kämpat mot sedan Damaskusvägen.

Korset. Ingenstans i hela Bibeln, och kyrkans historia, finner vi någon som talar så konsekvent "post-kors". Överallt annars glider paradigmen i varandra. Men inte hos Paulus.

P skiljer på Människans Natur (Adams, köttslig natur, syndens kropp) och individens val och resa. Naturen är digital, individen analog.

P ägnar i grunden hela förkunnelsen åt livet (helgelsen, kärleken, korsets praktik). GUD och Förbundet är axiomatiska hos honom.

P saknar allvaret och den djupa glädjen hos andra. Kanske fanns den - men han fick inte syn på den.

Missionen är ingen kristen verksamhetsgren. Den är teologi i görande. Det är korsets verkningsgrad som är Missionen - GUDs mission. GUDs famntag är genom Jesus vidgat till världen.

P förstod Jesus bättre än Jesus.

Nytt?

Fingertopparnas och smaklökarnas evangelium

När nattvardens bord tar oss till heligheten leder oss fotatvagningen till vardagligheten. Dessa dimensioner är väl sammanflätade, Jesus Messias är huvudpersonen i båda.
Paulus talar om vår andliga gudstjänst. Det är denna teologiska nervtråd som gör att han är så gränslöst besviken på Petrus och de andra judekristna, då de inte på allvar ser hur Kristi kors gör avtryck i varje handling, och i hela livet. Trons nya verklighet, och dess inre och yttre sidor, är den samlade teologin. Ordet smakas vid Bordet och vi känner livets – vårt eget och andras – vedermöda med våra egna händer då vi tvättar varandras fötter. Evangeliets känsligaste mottagarsensorer sitter i tungans smaklökar och fingertopparnas övade känslighet.
Evangeliet är på riktigt. Det håller öppet mot GUD, i honom som vi lever, rör oss och är till, och det verkar genom händer som rörs av kärlekens hjärta och hjärna.
Gudstjänst och socialt arbete, präster och diakoner, lekfolk och ordinerade – allt är som diamantens facetter, de speglar en enda sammansatt helhet, sprungen ur Paulus allra enklaste, men mest omfattande råd: Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag

kungens barn

Paulus och jag vet. Det finns bara en kung. Prinsessor föds inte främst i palatsen.

Evangelium på riktigt

Paulus omläst landar i sju punkter:
1. Två paradigm. Vi måste ta hans paradigmatiska skifte på större allvar. Han lämnade sin fariseiska tydning och gick in i en helt ny. Mot Torah och laggärningarna satte han nåden och korset. GUD har gjort det och det är helt nytt. Vi har inte en motsträvig uppförsbacke för att nå Rättfärdighet. GUD ger oss den. Detta var vad som förnyade Luther och Wesley. Rättfärdighet genom tron allena. Vi kan inget göra för att kvalificera oss. GUD har gjort allt som kan och ska göras.

2. På naturens plan gäller synden eller nåden. Det är ett helt paradigmatiskt skifte. Människan är en ny skapelse, Skapelse 2.0. Vi har sedan att bekämpa vår syndiga natur genom att leva i ljuset av nåden. Vi går från GUDs fullhet till den slutliga fullheten. Vi går från GUDs frälsning till frälsningen. Vi går med GUD från Rättfärdiggörelsen till härligheten. Det är alltid samtidigt något som hände – på korset – och något vi tar emot på GUDs stora dag.

3. På vilken sida om korset står vi? Därför måste vi nu läsa om alla texter, i GT och NT, och se om de hör hemma i det gamla eller det nya paradigmet (Abraham finns i det nya, Mose och David i det gamla). Vi måste veta på vilken sida om korset vi står. (Petrus hade stora problem med det.)

4. Förbundet är försoningens tema. Försoningen ska i huvudsak läsas inom ramen för Förbundet – I tjänargestalt kom Ordet till oss och försonade allt… och älskade världen tillbaka till GUD. PoS 62, Hartman. Den rättsskipande dimensionen hämtar sina bilder från den judiska domstolen, inte det västerländska eller romerska rätten. Kyrkan har gått vilse i detta avseende under flera tusen år. Betoningen hos Paulus är helt annorlunda, och den får effekter på hela vår kristna tro, vårt tilltal, vår glädje och vårt allvar.

5. Kyrkans erbjudande av Gudsgemenskap är villkorslös. De krav som kyrkan har rest för medlemskap eller tro är helt utombibliska. Omvändelsen är främst valet mellan de gällande paradigmen och genom Jesus Messias har vi återvunnit gemenskapen med GUD. Det är detta liv vi nu har att leva med Kristus. Villkorslöst, men inte utan krav.

6. Den tro som får sitt uttryck i kärlek. Tron är hos Paulus många olika saker, och gör gemensam sak mellan GUD och Människan. När Paulus talar om att han ska föra alla till lydnad i tro exemplifierar han det sedan med fyra kapitel av anvisningar. (Rom 12-15).

7. Den kristna rörelsen är befrielse. Slöjan är borttagen, vi möter GUD som vänder sitt ansikte till oss och följer oss i den vardag som är människornas liv. Vi är befriade från allt det som begränsar oss, och det är mer en befrielse till än från. Godta varandra som Kristus har godtagit er till GUDs ära. Rom 15:17

Bibeln Rådström Stadsteatern

Har recenserat föreställningen efter premiärkvällen. http://tanksjalvpa.blogspot.com/

Min bok som är en omläsning av och Paulus ligger förvånansvärt nära Rådström. Kanske skulle min bok vara bra att läsa före teaterbesöket - mest för att se sammanhanget.

Men omvänt, låsning efteråt, ger här och var lite mera djup.

I min bok saknas Job. Det var nog teaterns peak, men hur begripligt det var utan sammanhang är svårare att veta.

Men. Gå och se. Köp och läs. Bibeln. Som guide kan Paulus bidra. Min bok heter Längtan efter Riket. Uppföljaren kommer nog att heta Längtans hus.

Wright har väl rätt

när han skriver

Rätt uppfattat ger teologins språk upphov till kärlekens språk

Tänk om karl\'n får rätt. Visst borde han?

Saul/Paulus

Född ca år 0, kanske lite senare. We know nothing. Under 20-talet sitter han en stund vid Gamaliels fötter. I Övrigt vet vi nothing. Tidigt 30-tal börjar han som åsiktspolis och jagar kristna. 34 möter han Jesus - den GUD han älskade visade sig vara den Jesus han förföljde. Sen i stort sett tyst till 47. 13 år i mediaskugga. Sen, 47-67, vet vi nästan allt: 3 missionsresor, 7 tal, 13 brev och troligen lite mer resande.
Fängslad. Piskad. Lynchad. Skeppsbrott...
Av 65 år ligger 40 i skugga. som Jesus. Av 30 ligger 27 i skugga.

Men ändå!

Paulus i kortform. Läs Galaterbrevet. Arg Paulus slår vilt. Och han träffar. Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag. Kortaste evangelium i Bibeln. Do it!

Olika religioner

Grovt tillyxat ser det ut som om det finns två typer av religion/tro:

1. Det är svårt att kvala in och bli med. Sen är det enkelt.

2. Det är lätt att räknas in. GUD gör jobbet. Det är sen det svåra kommer.

Paulus talar för det andra alternativet. Men vi har inte kommit dit än. Vi är mera som judar - som lever mot kraven i sin Torah. Eller som muslimer som tror att GUD berömmer och bedömer efter gärningarna.

Hur kunde det bli så?

Den förpackningslösa tron.

Sigge Deminger har en intressant med lite dyster artikel i Dagen idag.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=296277

Även om man kan diskutera hans exempel, och möjligen idealisering av Svenska kyrkan, så talar han om det som upptar mig.

Sekulariseringen, och med den snuttifieringen hotar tränga långt in i den kyrka som blivit mer och mer främmande för sitt folk.

Heligheten är en nyckelfråga. Men troligen ser den annorlunda ut framöver. Och då kan Sigge och jag känna oss lite främmande.

Kanske är hans huvudkritik att vi skådar människan istället för GUD. Jag tror att det är detta som fört mig i armarna på Paulus.

Pratevangelium istället för Mötet med GUD.

Tror vi är utmanade.

Palle

- mannen som gav Kyrkan vingar.

Paulus

Mitt senaste inlägg finna här, pga tekniska orsaker: tanksjalvpa.blogspot.com.

5 punkter

för Paulusrevolutionen.

1. Paulus läser Förbundet helt annorlunda än vad kyrkan har gjort. Hela Paulus teologi tar sin utgångspunkt i relationen mellan GUD och Människan. Det ger effekter på Försoningen och Makten. Stora effekter.

2. Paulus läser korset på ett helt annat sätt än vad kyrkan senare har gjort. Det är först och främst ett återställelsens tecken. GUD gjorde det skadade helt.

3. Paulus har en tvåvåningsvärld. Nederst den mänskliga naturen. Han beskriver den som den gamle och den siste Adam. Överst är individen som i det gamla paradigmet följde Torah på väg mot Rättfärdigheten. I det nya ges oss Rättfärdigheten av Jesus på korset. Vi har sedan att

4. läsa det på helgelsens väg. Utmaningen är inte att finna GUD eller bli funnen. Det är att leva med GUD. Hand i hand går vi för att bli det GUD har tänkt att vi ska vara.

5. Detta avlövar Makten och Auktoriteten. Denna GUDs barns verkliga frihet kontrasterar all jordisk makt. Jag förstår att Kyrkan lagt locket på.

Nu är det dags att läsa Paulus på riktigt!

Jag grundar i min första bok. I den andra drar vi ut linjerna.

Följ med på befrielsetåget!

Under maktens tjocka täcke...

Under de senaste 17-18 hundra åren har kyrkan levt i tvångsäktenskap med Makten. Redan innan dess, från 300-talet, satte kyrkans män redskapen i händerna på maktsugna kejsare. Den romerska stormakten med krigsorganisation och lydnad som främsta märke, i tydliga hierarkier, smittade inte bara kyrkans organisation, också tanken erövrades.

Detta fanns förstås inte hos Paulus. Han levde "på andra sidan".

Dags att återvända dit.

Längtans hus

blir nog rubriken på nästa bok. Det är en uppföljare av Längtan efter Riket.

I den första boken ger jag en introduktion till Paulus, hans liv och de uppbrott han gjorde.

När nu nästa bok är klar i en råmanusversion drar jag ut linjerna av de teologiska slutsatserna. Tydningen av försoningen och smittan av makten är i fokus.

I en andra del beskriver jag konsekvenserna av detta "Kyrkans hus".

Herrens hus har många rum.

Räknar med att bok 2 kommer ut inför sommaren.

så befriande

Paulus har i grunden en helt annan ingång till kristen tro, än den som kommit att dominera kyrkans betoningar.

Främst handlar det om det jag betonat i min bok: Allt tyds, tolkas och levs inom ramen för Förbundet.

Sedan handlar det om hans judiska läsning av begreppet Rättfärdigheten.

I det perspektivet får inte Försoningen läsas i de rättsliga termer som kyrkan kommit att göra.

Vidare motiverar aldrig Paulus GUD.

Han talar aldrig om helvetet.

Korset är tecknet på den nya gemenskapen med GUD.

En paulinsk kristendom är 2000-talets kristendom.

rättfärdigheten

Förbundet och Försoningen har vi nu rätt bra ordning på, Paulus och jag. Men Rättfärdigheten - hur kan vi tala om den?

En absolut GUD som inte talar maktspråk. De ni!

Paulus 2

Jag har nu dragit slutsatserna av min första bok om Paulus. Tror att den kan läsas av såväl teologer som av bibelläsare i allmänhet.

Storyn om Paulus innebär en uppfräschning av hans perspektiv och den nya läsningen av Paulus som en judisk teolog skärper ett antal perspektiv.

Ser nu fram mot reaktioner, reflektioner och protester.

I nästa bok drar jag alltså ut konsekvenserna av ffa hans syn på försoningen.

Jag menar att kyrkan har betonat fel. Detta får konsekvenser för vår impregnering av maktperspektiven.

Därför kommer den andra delen av den nya boken att utgöras av en befrielseteologi.

Paulus och jag hoppas kunna trampa på många ömma tår.

Men jag tror att man bör läsa ettan innan tvåan kommer.

maktanalys

Paulus och jag tredskas med maktanalysen. Han är på bortre sidan. Innan kyrkan red de höga hästarna. Jag på hitsidan, nu när det vittrar. Vi kommer att bli ense. Kommer i nästa bok som bygger på Längtan efter Riket, min omläsning med Paulus.

\"Jag var gripen av en längtan efter att förstå Paulus’ brev till romarna och intet hindrade mig utom uttrycket ‘Guds rättfärdighet’, vilket jag hade lärt mig förstå som den rättfärdighet genom vilken Gud är rättfärdig och rättvist straffar de orättfärdiga….jag stod inför Gud som en syndare med dåligt samvete och jag trodde inte alls på att mina förtjänster skulle blidka honom. Därför älskade jag inte en rättvis och vred Gud, utan snarare hatade jag honom.….Natt och dag grubblade jag tills jag fann sambandet mellan Guds rättfärdighet och uttrycket ‘den rättfärdige skall leva av tro’. Då förstod jag att Guds rätttfärdighet är den rättfärdighet genom vilken Gud av nåd och ren barmhärtighet rättfärdiggör oss genom tron…Efter detta kände jag mig vara född på nytt och att ha vandrat genom öppna dörrar in i paradiset. …Medan ‘Guds rättfärdighet’ tidigare hade fyllt mig med hat, så ingav mig nu detta ord kärlek.\"

Skriver Martin Luther 1545. Delar det. Men Luther kom inte ända ner. Han såg inte skillnaden mellan människors natur och individens resa.

Detta är det som upptar mig nu. Nu när 2012 just öppnat ögonen.